Ett spöke i köket...

Det kan vara så att jag i min förvirring har hängt en sänghimmel
över en stol i köket och sen glömt bort den.

Går ut med hunden och kommer in,
vänder mig snabbt mot köket och skriker till samtidigt som jag hoppar
rakt upp. För att det ser ut som ett spöke som hänger där.
Jag vet, det är inte en normal reaktion.
Men jag har å andra sidan aldrig kallat mig normal.
I alla fall, en sänghimmel.


Som är så vacker att jag smäller av.
Och jag funderar på vad jag ska göra med den.
För jag har ju redan en väldans massa tyg ovanför sängen.
Kanske hamnar den ovanför ena änden av soffan
Det är skönt att ha ett lyxproblem också mitt i allt.

Kram Hannis

17 kommentarer:

Flower of Fame sa...

Så vacker sänghimmel. Tur det inte var ett spöke. Ha en fin dag Kram Pernilla

Le petit jardin sa...

Ha,ha,ha börjar min dag med ett stort leende...det kunde varit jag, tankspridd, det är nog det man är när man blir rädd för något man vet finns. Mannen tycker det är jobbigt när jag helt plötsligt skriker till bara för han kommer gående...men hallå, han var ju någon annanstans i lägenheten i mitt huvud.

Kram Kajsa

Jennica... sa...

Hihihi! Jaa....spöken i köket är man ju inte beredd på när man kommer hem!

Men vackert var det....kommer bli superfint var du än hänger det!

Kram Jennica

Good Enough sa...

Hahaha, du är fantastisk. Tack för morgonens leénde.

Kraaaam /M

Blommiga Rutan sa...

Hej!

Haha! Förstår precis! Gjorde något liknande i butiken häromdagen när jag glömde att jag flyttat på en skyltdocka! Trodde det stod en människa i hörnet!

Så fint du skrivit om din "pappa" blev så rörd när jag läste det.

Önskar en fin helg till dig
Kram Anncathrine

när man hittar hem sa...

Hihi..vilken syn det måste ha varit.
Vackra vilsamma bilder.
Ha en fin dag. kram viktoria

Therese sa...

Haha! Herlig, jeg ler med deg. Når sønnen min var liten kalte han spøkelser for pøkpøkelser og var litt redd for om de var i skap og under senga.

Jeg tror kjøkkenet ditt er ett veldig godt sted å være, særlig på en slik uformell middag hvor de ikke er ryddet og ordner istand.

Jeg håper dagen bringer deg noe godt. Jeg har ett forkjølet barn hjemme og han lider slik bare en mann kan ;-)

Melody and M.E sa...

Inte för jag tror på spöken… men ändå vill jag varken ha dem i köket eller på vinden… och nog är väl det lite konstigt!
Men vackra tyger har jag gärna överallt!
Kram M.E

choicesbyannie sa...

Hi hi vilket vackert spöke.
Tror nog att du kommer på något fantastisk med den.
Kram
Annie

Villa Freja sa...

Jättevacker. Men jag hade också hoppat högt av förskräckelse ;) Kram.

Anna S sa...

:-D Haha! Så hade jag också gjort, lätt! Vad är vitt och lite oformligt och stort, oväntat om inte ett spöke. Jättefin sänghimmel! Blir nog mycket bra ovanför soffan, eller kanske en stol. Hm, det sista kanske var konstigt. ;-)
Jag har i perioder ett skynke från
Taket, enkelt uppsatt som hänger bredvid sängen. Bra när man bor litet.

Kramen till dej och hoppas din dag är fin!

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Ser ut som ett snällt spöke, men såna kan ju skrämmas också. Har du stor balkong med garanterat regnfritt skulle det vara fint och ha den där, då kan du sitta och mysa och gömma dig lite.
Kramar/AM

Helén i Vilrummet sa...

Har du inte värre spöken än då hemma så må det vara hänt :-)
Kram Helén

Pemsplatser sa...

Suupervacker sänghimmel. Och vilken snygg tatuering:) Kram till dig

franmyllan sa...

Hehe! Vilken bild jag fick framför mig nu :) Misstänker att du lyckades skrämma hunden också!

Kram Sara

Mamma C sa...

Ha, ha inte lätt när man är lättskrämd.
Kram Mamma C

Kia sa...

Synen spelar en ett spratt ibland. När M var typ 3-4 år så hade vi rummet mitt emot varandra. Var en smal hall emellan med altandörr i ena ändan. Jag vakna väl av att hon hade vaknat och öppnar vår sovrumsdörr och utanför står hon ljus i håret med vitt nattlinne och jag antar att månen lös in genom altandörren som var i frostat glas. Kan säga att det tog några sekunder innan jag förstod vad jag titta på.

Tatueringar är lite beroende framkallande. Jag är sugen på en till men får nog hålla mig lite. :)

Fint skrivet om dina systrars pappa! Beklagar sorgen....

Ha en toppen helg!
Kram Kia