Det trasiga

Nästan alla människor har något trasigt i sig tror jag.
Nästan alla har varit med om något som gjort att dom gått sönder en stund.
En del kanske har något trasigt som aldrig läker.
Saker man behöver jobba med för att inte låta det ta över.
Även jag har trasigt bakom mig.
Men mycket av det trasiga har läkt.
En del saker läker för fullt just nu.

Jag bär det med mig.
Utan sorg, för det har format mig till den jag är nu.
Och idag överger jag inte mig själv längre.
Utan jag tar hand om och älskar alla bitar.
Även dom bitar jag kanske inte är så stolt över.
För det är jag.
Och även om det inte faller alla på läppen så är det fortfarande jag.
Och då kan jag inte bry mig om vad andra kanske tänker.
För då, ja då överger jag mig själv igen.


Jag pratade med en person som jag inte pratat med på länge.
Det väckte minnen till liv.
Minnen som inte bara var bra.
Och det är då jag tänker:
Jag får inte mer än jag klarar av.
Dom minnena får plats längst där bak.

Så klappar jag på pälsbollen och tänker jag överger inte mig själv längre.
Jag sträcker på mig, och äter hallon.
Och skrattar åt att livet kan förändras så mycket.
Det som var stort förut har blivit mindre.
Det som var litet har blivit stort.
Livet i sig, det är förunderligt.

Lika förunderligt som att jag älskar Tulpanerna som mest nu.
När dom börjat sprida sina blad över bordet.
När dom börjat böja sig ner, lite trasiga.
Lite trasiga men vackra ändå.

Till er, en mjuk tisdag.
Kram Hannis



26 kommentarer:

Anette-Ljusa drömmar på landet sa...

Åååå..Hannis..det är så vackert det du skriver !!! Känner att jag vill läsa det flera gånger. Att inte överge sig själv och att älska alla bitar hos en själv. Tack för dom orden min fina bloggvän !

Stor varm kram från mej

Good Enough sa...

Fina du. Jag tycker om dig, hela dig! Det trasiga som gör du till du. Det hela som gör du till du. Dina kloka ord och din värme.

Stor kram från delvis heltrasiga M

Flower of Fame sa...

Så fint och klokt du skriver. Visst ska man älska hela sig själv. Det är något jag jobbar på att göra. Ha en fin dag Kram Pernilla

Vitt hus med svarta knutar sa...

Du skriver så fint...
Allt som hänt på livets väg har format oss, vi är den vi är tack vare och trots allt vi varit med om...att älska sig själv är att älska livet...
Kram,
Regina

Fröken Grön sa...

Ingen skriver som du, Hannis.
Så rakt, så klokt, så självklart.
Kram!

/Anna-Karin

LissenTo sa...

Livet tar tag i oss alla, lämnar sår och erfarenheter. På både gott och ont.

Kram till den kloka

Kia sa...

Det är ens förflutna som formar en till vad man är idag.

Ha en toppen dag!
Kram Kia

Tatjanis sa...

Jag skulle vilja ge dig en stor kram. Det finns liksom inga ord att beskriva det som rör sig i knoppen just nu. Rakt in i hjärtat och om jag läser det ett tag till så ja - rakt in i hjärnan också.

Fin tisdag finis! /Tatjanis

ThereseC sa...

Fine, kloke du! Du har så rett i alt du skriver og det er bra at det vonde ikke tar like stor plass eller en den samme trusselen som før. Men husk at av og til er det greit å syns at ting er dritt og gråte litt før man blir sterk igjen.

Jeg er enig med deg, slike rampete tullipaner er de fineste. Og jeg digger bordplata di, den ble jo så fiiiin!

Choices by Annie sa...

Undrar om det inte är poet du är född till. En fotobok med dina vackra bilder och kloka ord hade jag köpt direkt.
Tack för dina alltid så inspirerande och tänkvärda inlägg, de är en njutning att läsa och något jag ser fram emot varje dag. Min egna tid,)

Kram
Ps. avlastningsbordet blev fantastiskt vackert.
Annie

Den där Victoria sa...

Ojojoj, dina ord gick rakt in i hjärtat på mig. Jag jobbar som bäst på just det du skriver om, att inte överge mig själv. Det är ett hårt arbete, men jag har kommit en bit på väg och stegen blir lättare och lättare för varje dag.

Kram du fina!!

Villa Freja sa...

Så klokt och starkt skrivet. Så är det garanterat. Alla bär med sig något. Och det viktigaste av allt i det är, precis som du skriver, att inte överge sig själv. Utan i stället försöka ta sig själv i handen och leda sig igenom det jobbiga. Stärkt.
Kram.

Johanna sa...

Du är en sådan klok och vacker kvinna! Så otroligt fint skrivit!

Ha en mjuk och härlig vecka!

Kramar Johanna

franmyllan sa...

Kloka, fina du! Det är ju erfarenheter som formar oss och gör oss till den vi är.
Mjuka kramar!

Le petit jardin sa...

Vad fint skrivet och så sant. Alla ha vi saker inom oss som är svåra och jobbiga men jag tror att man måste ha alla delar för att bli hel.

Igår pratade jag och min dotter om den jobbiga tiden vi hade för ett par år sedan, när hon hade valt fel bana i livet och hur mycket som gjorde ont inom oss. Lite tårar, kramar och pussar på kinderna och vi växer ihopa mer.

Ha en fin dag min bloggvän och ta hand om dig och njut av tulpanerna som vackert sprider sig på bordet.
Kram kajsa

Anna S sa...

Så sant det du skriver. Det finns många trasiga själar och vissa får kämpa mer än andra. Ingen går nog helt omärkt genom livet. Det som är så fint tycker jag är att man lär och kan inspireras av varandra. Personer kommer in i ens liv precis i rättan tid känner jag ofta. Så att man kan stå ut och sedan utvecklas och skratta emellan varven. Då att inte allt är mörkt och kargt. Och framförallt inte ensamt.

Det är stort att du valt dej själv och accepterar hela dej själv idag!
Ja, livet är förunderligt, helt klart!Det går liksom inte att förbereda sej eller ha generalrepetition. Det är här och nu som gäller.

Så fint avlastningsbordet du gjort blev! Det passar med lite döskallar och böcker och Buddha där.

Min helg var helt OK tack! Har träffat olika vänner varje dag och även hunnit med en loppis. Utan fynd för mej denna gång, men det är en världslig sak. ;-)
Idag vilar jag så mycket jag kan.

Kramers till dej!

Anonym sa...

Oh Hannis! Det är så härligt att läsa alla dina fina ord...jag fattar inte var du hittar alla! Det är en njutning att gå in på din blogg och läsa allt fint och titta på dina vackra bilder!

Kram från Eva i Helsingborg

Charlotte sa...

Känner igen mig i mkt det du skriver! Du har en förmåga att beskriva saker på helt rätt sätt! :)
Hoppas du har en fin mjuk dag!
kram

Anonym sa...

Hej!
Googlade "stora änglavingar" och fick fram en bild från din blogg.
Ett par stora fluffiga vingar på en provdocka :)
Tänkte fråga var du har köpt dom? :)

Pemsplatser sa...

Jag håller med "Choices by Annie"- den boken hade jag köpt direkt, så fantastiskt fint du skriver! Kram till dig

Anna Svensson sa...

Åh, fint och så tänkvärt det du skriver.
Jag känner att yogan är ett bra sätt att hitta sig själv och läka, det trodde jag inte men så känns det....
Kram till dig du fina.
//bara anna

Mamma C sa...

Här är det en till som skulle köpa boken direkt när den kommer.
Hoppas din dag har varit mjuk.
Kram Mamma C

Fröken Foto sa...

Så underbart vackert du skriver! Ja, helt sant, alla bär vi nog på något trasigt. Även om det inte är lätt att lära sig att älska sig själv fullt ut, så är det sååå viktigt. Tack för påminnelsen till alla oss som har en liten bit kvar att gå :)

kram kram Malin

Melody and M.E sa...

Rakt in i mitt hjärta går dina ord…
Ja nog bär vi alla med oss något som vi tvingas leva med och det gäller att hitta ett sätt att acceptera det.
Ibland är vägen lång dit, men den blir mindre krokig och gropig med tiden.
Kramar M.E

VisaLiza sa...

Klokt och så sant. Alla bär vi med oss det trasiga. Under lång tid förstod jag inte att de trasiga bitarna är viktiga de med och att de utgör en viktig del av det egna jaget. Även om de representerar svåra saker så har de bidragit till att forma vem man är. Tankeväckande ord, tycker om dina svårare texter de sätter alltid igång så många tankar. Sen vad gäller vintage så har jag inte ramlat och slagit mig, har nog bara tagit en paus tror jag. Kramar Liza

Finurliga Fröken sa...

Va fint du skriver! Och så tänkvärt! Fick mig att fundera och faktiskt klämma fram en liten tår. Jag behöver lära mig att acceptera hela mig själv och att de som hänt har format mig. Och att lyssna på mig själv och göra de som är bra för mig. Oavsett vad andra tycker. De är väldigt svårt. Kram