Valborg

Det är inte ofta det händer att jag visar en bild på den berömda kråkan.
Ungen som äger mitt hjärta. Min brorsdotter.
Det här är en gammal bild, från 2008. På valborg, vid en kase.
Jag hittade den när jag rensade.
Jag ser trött och lite mager ut. Och det var jag.
Året innan hade jag gått en rond i livet som satt spår i själen som för alltid finns kvar.
Kråkan på mina axlar är en av anledningarna till att jag orkade.
Jag blev sjuk på sommaren. Dom trodde att det var astma.
Och skickade hem mig.
Med lungorna fulla av var...
Till slut höll jag på att kvävas, sakta men säkert.
Av en aggressiv lunginflammation.

Då gick det snabbt.
När jag kom in på akuten med transport så stod dom och väntade.
Jag åkte in och ut i en dimma och jag kommer ihåg att jag hörde en läkare
ropa mitt namn, och jag kommer ihåg att jag grät, jag var livrädd och ville inte dö.
Jag hade för mycket att leva för, bland annat hon som jag kallar kråkan.
Återhämtningen är suddig.
Jag var infektionskänslig och ganska svag.
Jag hade tappat all kondition och ork.
Att gå ut och kasta sopor blev en utmaning.
Livet blev begränsat för ett tag. Något som jag inte är van vid.

Och då kom kråkan på besök.
Utan rädsla eller oro i sina ögon.
Hon var här och nu och ville läsa saga och klappa katten chiva.
Sitta i mitt knä och titta på min stora tatuering.
Där fanns ingen rädsla utan bara tillit till att jag fanns där som vanligt.

På valborg året efter hade jag börjat komma igen, sakta men säkert.
När jag stod med kråkan på axlarna och tittade på en kase, hörde henne
säga ooooo åt elden och försöka blåsa ut den, så kände jag en enda sak.
Tack, vem du nu är för att jag fick en chans till!
Tack för att jag får förmånen att ha en liten kråka på mina axlar som
 utan att veta om det själv gav mig kraften att ta mig tillbaka, till livet.

Och hur stor hon än blir.
Och hur mycket hon än kommer att vara less på sin faster,
och hur mycket eget liv hon än kommer att leva och hur många
prövningar hon än ska igenom så kommer jag alltid att finnas där.
När hon vill och när hon behöver.

Varje Valborg så tänker jag på den stunden.
Vid elden.

Livet delar ut käftsmällar till höger och vänster.
Sånt kan man aldrig skydda sig ifrån.
Men man kan älska dom man har så länge det går. 
Det tänker jag på varje dag.

Jag hoppas att ni alla får en fin valborg.
I lugn och ro.

Kram Hannis

31 kommentarer:

Anette-Ljusa drömmar på landet sa...

Nämen Hannis...jag blir mållös !
Så starkt, så vackert och så personligt det du delar med dej av.
Tacksamhet och ödmjukhet inför livet är fint !

Stora kramen till finaste Hannis

Huset nummer tio sa...

Du ljuvliga kvinna med de ljuvliga orden, jag blir mållös. Tack.

En tacksam tanke till kråkan
Kram
Annie

Vita små hjärtan sa...

Så vacker förklaring!

Ha det så gott fina
Kram Agnetha

Flower of Fame sa...

Vilken. änglavakt du har haft. Ja man ska verkligen njuta av livet. Ha en fin Valborg kram Pernilla

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Lyckliga brorsdotter som har dig och lyckliga du som har henne. Det är stort att bli hjälpt av en liten kråka genom sånt otäckt. Så fint skrivet, hoppas hon läser det här en dag.
Kramar
AnnaMaria

Anna Svensson sa...

Oj! Vilken skräckupplevelse. Så tufft. Men kroppen är fantastisk på att läka om man tillåter den.
Så mysigt att ha tillgång till en liten tjej som är mästare på att leva i nuet, det är en gåva.
Må så gott

Sirpa sa...

Hej Hannis! Så himla vackert du har skrivit, med en härlig känsla! Kråkan är lycklig lottat att har dig som faster!
Önskar dig en skön Valborg!
Kram Sirpa♥

Johanna Stålros sa...

Åhh tårarana rinner när jag läser vad du råkade ut för vännen, tänk vad livet är skört.....Jag är så glad att du har Kråkan i ditt liv som gav din ork. Kramar

Camilla/ Rufft och Sött sa...

Ja livet är så skört, det gäller att försöka ta tillvara på varje sekund.
Så skönt att det gick bra!
Kram till dig!

Åsa Liljedahl sa...

Fina du <3 Ha en riktigt skön helg. Kram

En Vacker Vardag ♥ sa...

Jag blir väldigt berörd av ditt fina inlägg <3 Ja livet har det tuffaste prövningarna, känner igen utmaningen med att gå ut och kasta soporna och allt annat som vi bara gör i livet men tacksamheten blir stor när man går igenom dessa prövningar.

Tack för du delar med dig av din historia, ha en fin valborg!!

Kram Lotta

Hajan sa...

Tack för Du ville förmedla denna fina historia. Vilken tur att Du kom tillbaka till livet igen.
Det finna mycket att tacka för med

Ha en trevlig helg önskar jag Dig

svart vitt och rött sa...

Såååå fint inlägg! Jag är också tacksam att du är kvar här hos oss! Vilken tur att det finns Kråkor!! Ha det riktigt gott i Valborg!

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Sitter med en klump i halsen, och tårar i ögonen. Så fint du skriver... jag är rörd
Kram
Marie

Johanna / Fru form o fix sa...

Å så fint och vackert och tänkvärt! Hoppas du får en fin stund vid brasan även det här året!

Monica, Blogg Betongkrukan sa...

Hej vännen,
vilken gripande historia från ditt liv.

Vi bor på hotell och igår såg jag en dam utanför hotellet med hela sitt liv i massor av plastpåsar. En konstig känsla uppstod då jag kände igen mig - har också en massa plastkassar just nu. Men med den skillnaden att jag faktiskt har ett hotellrum och att jag har ett hem som kommer att byggas upp igen. Det har inte hon. Så visst är jag lycklig och det finns alltid de som har de värre.
Det där med käftsmällar känns igen - Men vi har varandra och vi är lyckliga trots allt mitt i eländet. Ett hem går som sagt att bygga upp igen och vi är friska och mår bra och vi har landet och snart är det sommar!

I år hoppar vi majbrasan. Känns inte så roligt att titta på en brasa så snart inpå att vi såg vårt hus brinna.
Tusen kramar till dig - jag är glad att du finns och delar med dig!
Monica

Änglarnas hus sa...

oh shit!! vilken kämpe du är och vilket starkt inlägg!!

..skriver till dig med tårar rinnande ner för kinden!så rörande ord om kärlek...
Tänk vad osjälvisk kärlek kan ge styrka..jag förstår den värme och den stora kärlek du känner för er lilla kråka...

krama dig själv extra hårt ifrån mig !! //Sanne <3

Anna S sa...

Fint skrivet! Jag håller med, det är värt att tänka på vad man har och att försöka se det vackra som faktiskt finns där vad som än hänt.
Jag är glad för att du finns kvar och har Kråkan och andra runt dej!

Kram!

Ewa`s Galleri sa...

Så bra nedskrivet ,och vilken tur att kråkan finns
ha en riktigt skön valborg

Mina drömmars hus sa...

Vilken tur du hade. Skönt när någon finns där som betyder så mycket.
Vilken resa du har gjort.
Hoppas du får en fin valborg.
Kram
AC

mitt hjärtas fröjd å glädje sa...

Åh fina dej!
Blir tårögd av att läsa detta fina du skrivit om din lilla skyddsängel där på axlarna. Man har mycket att vara tacksam över och som fått en att komma vidare ibland.
Ha nu en fin och trevlig valborg.
Massor kramar Jennie

Fröken Grön sa...

Du skriver så starkt och så välformulerat att jag bara vill gråta, Hannis. Vemodigt och vackert på samma gång. Precis som livet självt. Varm valborgskram till dig!
/Anna-Karin

Fröken Grön sa...

Du skriver så starkt och så välformulerat att jag bara vill gråta, Hannis. Vemodigt och vackert på samma gång. Precis som livet självt. Varm valborgskram till dig!
/Anna-Karin

Good Enough sa...

Det inlägget drabbade rakt in i hjärtat!! Tack för att delar med dig, det är starkt. Det är en ära och glädje att få lära känna dig.
Stor kram <3

Good Enough sa...

Det inlägget drabbade rakt in i hjärtat!! Tack för att delar med dig, det är starkt. Det är en ära och glädje att få lära känna dig.
Stor kram <3

åse sa...

Livet är sköt och kan vara en kamp. Fina ord. önskar dig en fin kväll. Kram

Bara Sara sa...

Men å så du skriver, jag blir mållös och sorgsen också att behöva bli så sjuk och kämpa så mycket för att komma tillbaka. Men den lilla kråkan, så söt, och så fint att ni finns för varann!
En faster är så himla speciellt, det kan vara en mjukare variant av sin egen pappa och hon finns nära men inte lika nära som föräldrarna och har man tur kan ha en jättestark relation. Jag har en faster, känner precis så!
Kram Sara

VisaLiza sa...

Så stark text och fint skrivet. Dina ord berör verkligen på djupet som så många gånger förr. Vilken otrolig resa du har gjort. Att ha barn i sin närhet kan verkligen vara otroligt läkande. Kramar Liza

Victoria - Elvira Spekulerar sa...

Oj, jag blir alldeles tagen. Vilken tur att Kråkan finns i ditt liv och du i hennes, vilka speciella band ni har. Ja, att livet ger en käftsmällar känner jag igen. Har själv haft en uppförsbacke ett längre tag, inga svåra sjukdomar dock, mer själsliga kriser och mycket runt omkring mig som jag inte kunnat rå över. Det är tur att man någonstans inom sig är stark och har en brutal humor, som gör att man tar dig igenom saker fast man bara vill lägga sig ner som en blöt fläck ibland.

Kram på dig finaste du

//Victoria

LissenTo sa...

Så fint du skriver och så skört livet kan vara. Tur din lilla Kråka gav dej kraft att se framåt.

Glad att du finns här och att jag lärt känna dej.

Kram

Tina sa...

Fasiken, du skriver så fint så jag får tårar i ögonen. Det här påminner om mina pluttenkänslor....snyft o fräs.
Vilket fint kort också...

Stor kram