Hos mormor

Det är få platser jag är så trygg på som hos mormor.
Jag känner varenda detalj.
Jag tar på spåren efter min älskade morfar varje gång jag är där.
Och tittar på sakerna som andas trygghet.
Minnen från resor,tavlorna, dukarna från hennes liv som skapande.
Med ull från egna får, vävda mattor, växtfärgande.
Blommor som blommar överallt.
Tulpaner som får blomma färdigt, för att dom är som vackrast då.
 Böcker, massor av böcker som läses och diskuteras.


Det är en ynnest att få vara snart 42 år och ha flera platser där jag är trygg.
Där jag kan vara jag.
Och det är en ynnest att få ha en mormor som jag pratar med varje dag.
Vi kan prata i timmar, om allt.
Det roliga, hysteriska, det ljusa, det fräcka, det svåra och det mörka.
Och inget är hemligt. Det är viktigt för mig, oerhört viktigt.

Jag mötte en människa igår som bara satt där i regnet.
Jag frågade varför han satt där, du kommer att bli kall.
Han tittade på mig och hunden och sa:
Jag har ingenstans att ta vägen...

Då fick jag ont i hjärtat, och en klump i halsen.
Det var något i hans ögon, en uppgivenhet.
Även om vi människor gör våra egna val så ska ingen behöva stå 
utan någonstans att ta vägen. Utan någonstans där dom är trygga.
Man ska inte behöva vara alldeles ensam om man inte vill.
I regnet på en bänk.
Det ska åtminstone finnas ett ställe att sova på.

Så han fick min vinterjacka och en hundring.
Inte för att det hjälper mot ensamheten.´
Och inte för att jag är något helgon, långt ifrån.
Jag hade nära hem till värmen.
Och jag har flera jackor och jag behöver inte sova ute.
Jag ska påminna mig själv om det lite oftare när jag gnäller
över saker jag inte har. Eller att osten jag tycker om är slut.
Jag har mer än jag behöver och jag är inte ensam.


Ha en fin dag idag/Kram Hannis

Ps. Anna.S, hade du det trevligt i helgen? Hoppas det!! Kram

26 kommentarer:

tinajo sa...

Ledsamt med detta utanförskap som är vanligare än man tror, fint du kunde hjälpa till!

MammaElva sa...

Vilken fint inlägg! Jag är också bortskämd med flera ställen som jag känner mig hemma och massor av människor som är min familj <3 Tack för att du påminde mig om hur lyckligt lottad jag är och att inte alla är det.

Kram på dig!

Kia sa...

Ja, man ska helt klart vara tacksam för det man har, litet som stort. Vi har fördelen att ha många ställen att vara på, vilket många inte har. De jag vet inte har sommarhus m.m. tar jag med eller så kan de få vakta vårat hus när vi är borta. Vi har även ett kontaktbarn som vi har var fjärde helg. Det är vårat sätt att hjälpa.

Ha en toppen dag!
kram Kia

Sirpa sa...

Hej Hannis! Vilken fin och känslosam inlägg!
Varje människa skulle behöva en eller flera plats vart man kan känna sig trykt!
Jag hade också en mormor som jag älskade vara hos och älskade att diskutera med henne!
Vilken fin Buddha och uggla du har gjort, så duktig du är!
Har en fin onsdag!
Kram Sirpa♥

Hajan sa...

Älskade lilla gumman, vilket underbart inlägg från Dig.
Visst skall man hjälpa sina medmänniskor, men hur ofta hör man
sådana berättelser som Du ger.

Du vet ju att jag är gammal, 82 år
och jag har så underbra barn och barnbarn, jag bliver så rörd av
Din berättelse därför.
en varm kram från mig/ Hajan

En Vacker Vardag ♥ sa...

Så fint av dig, blir berörd av ditt inlägg.

Varm kram Lotta

Ewa`s Galleri sa...

Inte alla som skulle ge bort sin jacka . Väldigt bra gjort av dig
Ska jag tänka på nästa gång man ser någon som ser ut att fara illa
Man ska njuta varje dag av att man har det så bra
Ha en riktigt skön onsdag

Le petit jardin sa...

Vad fint av dig, ditt inlägg berörde mig massor. Härligt att få ha en mysig plats att bege sig till, få vara när och ha en sådan fin gammal vän

kram kajsa

Johanna / Fru form o fix sa...

Fint!

När min morfar dog flyttade min mormor till lägenhet. Jag kan fortfarande känna dofter och höra ljud från huset där jag kände som du.

Anci sa...

Vilken underbar person du är !!
Och vad viktigt det är med platser (& månniskor) att känna trygghet hos.

Stor kram
Anci

Anna S sa...

Du är fin som gav bort din jacka till den kalla mannen som inte hade någonstans att ta vägen. Är helt säker på att du värmde hans hjärta för en lång tid framåt. Att det iallafall fanns någon som brydde sej och visade en mycket vänlig gest. Vi är alla människor.

Känner också att det är beklämmande och mer när man ser människor som inte har något, inte tak över huvudet. Jag är ofta tacksam att att har min lya. Tar inget för givet även om det är lätt att slinka in i slentrian.

Ja, det var trevligt att träffa min gamla vän! :) Vi dansade en massa och kramades ute sen på kvällen. Vi ska ses igen i veckan på lunch.

Kram till dej!

Good Enough sa...

Vilket vackert inlägg! Vi kan inte påminnas tillräckligt om att vara tacksamma för det som kan kännas självklart i våra liv, men som för andra kan kännas ouppnåeligt. Stor eloge till din fina handling. Det borde finnas fler som du!

Kram Monica

Rosenhäxan sa...

Vilket stort hjärta du har. Skulle behövas mer människor här i Sverige som är som dej.
Fin berättelse att läsa om din mormor . Blev rörd.
Ha d bäst
Kramas Gittan

Maria at inredningsvis sa...

Vilken skön blogg du har:) Undrar om du har bloglovin att följa med?

Om du gillar inredning och mode, kan du kolla in min blogg:)

Ha en kanondag

LOVE Maria från inredningsvis.se

Enkel stil sa...

Tyvärr är ju inte alla val frivilliga i livet. Ibland är det svårt att ha sympati när dom bästa bänkarna mot solsidan är upptagna av "alla dessa uteliggare". Vi försöker lämna lite saker till loppisen som hemlösas hus har i vår lilla stad. Jag är också lyckligt lottad att ha en trygg familj och vänner runt omkring mig.Och det hoppas jag att mina barn oxå ska känna.
Till vänster i min blogg finns en länk till lite tips om att hitta en bra Bh. Hoppas det kan hjälpa dig i letandet. Kram Anita

Elna sa...

Vilken fin gest och visst har vi det bra som har hem och människor vi älskar.

Kramen

Edith och jag sa...

Så sorgligt att inte ha någonstans att ta vägen...så fint av dig att visa att du brydde dig om mannen. Jag tror att sådant kan göra en enorm skillnad för en ensam människa.
Kram Maria

Mamma med ambitioner sa...

Men käraste du. Så fint gjort, det finns för få sådana som du. Jag är jätte avundsjuk på dig som har din mormor kvar. Min mormor var min bästaste vän och hon fattas mig varje dag trots att det är många år sedan hon dog. Hon finns alltid med mig och mina barn vet massor av henne trots att de tyvärr inte fick träffas. Jag vet att du tar tillvara din tid med din mormor och jag är säker på att din morfar tittar ner på er båda från sin himmel. Du skriver så fint om trygghet. Ha det bäst.
Kram Kristina

pysseltanten sa...

Du är en underbar medmänniska, Hannis! <3
Kram Git

Lissen sa...

Det är inte alla som har tryggheten att kunna vara sig själv och vara omtyckt, för precis den du är. Familje och vänskapsband som är så stark.

Vad vet vi om människor som lever i utanförskap? Visst har dom haft ett val. Livet blev fel och kanske det är för svårt att börja om.

Kram till dej du fina, som ser och bryr dej om

// Lissen

Lissen sa...

Det är inte alla som har tryggheten att kunna vara sig själv och vara omtyckt, för precis den du är. Familje och vänskapsband som är så stark.

Vad vet vi om människor som lever i utanförskap? Visst har dom haft ett val. Livet blev fel och kanske det är för svårt att börja om.

Kram till dej du fina, som ser och bryr dej om

// Lissen

Bara Sara sa...

Tycker den gesten av dig mot den mannen är så fin. Även att du tycker det är en liten uppoffring så har du gett honom en liten stund av uppmärksamhet och synlighet och har han sen fått lite värme tack vare din jacka är det ju bara en bonus. Kram Sara

Blan betong och gammeldags pioner sa...

jisses...den där texten berörde mig starkt...för jag ha min älskade mormor i livet nyss fyllda 90 år hon är mitt allt hon har alltid funnits vid min sida!!!! Och som du skriver så är hon trygghet för mig!!!
Och vilken härlig handling att ge honom din jacka... för oss är det ju bara ting..men säkert gjorde din fina tanke o gest mannens dag!!! Kanske ska vi stanna upp i bland och tänka lite mer på våra medmänniskor som finns runt omkring oss..ett litet leende...ett ord!! Det kan göra allt!!! stor kram till dig från Maja

mitt hjärtas fröjd å glädje sa...

åh vad jag saknar min mormor och morfar nu! jag kunde oxå prata med mormor om allt och vi hade så roligt ihop, jag tog med henne till mc donalds och fick visa hur man åt,, då var hon runt 80 år..alla hennes fina pelargonier, vedspisen och 30 graders värme, jag kan fortfarande känna hur det luktade där hos dom. Lyckliga dig som har den tryggheten kvar:) och härliga underbara dig som hjälpte mannen som var hemlös!Man ska verkligen inte klaga för man har det himla bra faktiskt.
Ha en fin dag imorgon.
Kramar Jennie

My everyday life sa...

Åh vilket fint inlägg. Önskar att jag hade den relationen till min mormor. Hon dog tyvärr när min mamma var liten så jag har aldrig haft möjligheten att träffa henne. Kram Nina

Huset nummer tio sa...

Du vet om att du är fantastisk va? Tack. Kram Annie