En sån där lugn stund igen

Jag är sådär stilla nu. Lugn och lite tyst på något sätt.
I det där lite halvmörka ljuset där man kan ana att ett annat ljus är på väg.
Jag tror jag börjar vakna till liv igen.

Sorgen och framför allt saknaden finns där hela tiden men på ett inte lika hårt plan. 
Jag grät häromdagen men inte hulkandes utan stilla med en arbetskamrats arm runt
halsen, mera överrumplad över fina minnesord i lokaltidningen. Tänker på vad älskad 
han är och vilka spår han satte hos människor han mötte både privat och i yrket.
Och jag tänker att jag fick en gåva av livet som fick ha honom som trygghet.


I morse skrattade jag under promenaden i snöfallet. Högt för mig själv.
Åt saker han sagt, åt saker han gjort. Tokiga saker som påminner mig
om att han älskade livet och oss på sitt sätt. Ännu en gåva att bevara...

Och det var då mitt i skrattet jag kände det där andra ljuset en stund.
Det där levande ljuset som får det att bli varmt i hjärtat.
Som ger löfte om att en annan tid är på väg.

Livet har förändrats på många plan.
Och jag är tacksam att jag får vara där. Mitt i livet med både sorg och glädje.

Så önskar jag mjuk helg igen.
Vi ses på lördag.
Kram Hannis

Ps. Anna.S, en solig, frisk helg till dig.Kram



21 kommentarer:

Anki sa...

Hjärtat, vad skönt att det börjar lätta lite, gråta är bra...jag vet ju hur nära ni var och det tar tid att få ordning på känslorna.

Så den sista bilden är ok?...jag får väl fortsätta fota i speglarna då, haha...

Jag ringer i helgen.
Goa kramen till dig!

Anki sa...

Du får packa ner fotokonsterna och pallra dig häråt snart:)

Kram igen!

Maria sa...

Stora kramen!!!

Köket gör mig glad ja, det var fruktansvärt fult innan, man mådde illa, så nu mår jag rejält bra av det istället!

KRAM

Johanna / Fru form o fix sa...

Önskar dig en fin helg!

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Man mår så mycket bättre när den akuta sorgen stillar sig, sorg går nog aldrig över men blir annorlunda.
Ha det gott Hannis
Kramar
AnnaMaria

Anna S sa...

Blir rörd. Och visst är det så; man blir mera levande när man får ha och uttrycka sina känslor man har. När livet och man själv får vara just det vi/det är och inget annat.
Jag är glad att du hade din morfar som stöd och inspiration! Är säker på att han var och är stolt över dej.

Tack , är frisk från influensan nu. Den var som tur var kortvarig. :-)
Önskar dej en mjuk och givande helg, full av vila och saker du mår bra av.

Kram!

Mamma C sa...

Ha en fin och bra helg.
Kram Mamma C

creando sa...

Det är så oerhört fint att läsa dina ord. De speglar på något sätt mina tankar.... Saknaden och sorgen lever vid sidan av glädjen och livet. Och egentligen är det precis där, mitt i allt, man vill vara. Man vill känna. Man vill känna. Även det svåra...

Kramar

VisaLiza sa...

Genom gemensamma minnen lever de vi saknar vidare! Skönt att din sorg kommit in i en annan fas. Kram Liza

mitt hjärtas fröjd å glädje sa...

Ja visst är det jobbigt, först den akuta sorgen när man verkligen bara gråter hela tiden, nu kan jag tänka på dom och som du säger skratta åt fina minnen samtidigt som man ibland fäller en tår just pga den stora saknaden som faktiskt finns kvar! Man måste tillåta sig sörja och alla har vi olika sätt och olika lång tid som det tar.
Hoppas vi alla får en lugn fin härlig helg. Ha det så fint vännen.
Kramar, Jennie

Sirpa sa...

Hej! Sorgligt...gråta, det får man göra! Minnas gemensamma stunder - bra terapi. Önskar dig en mysig fredag!
Kram Sirpa

Huset nummer tio sa...

Sitter på tåget med familjen mot Stockholm och blir tårögd. Tur att jag förtillfället har fönsterplats och kan rikta tårfyllda ögon ut mot den vackra snötäckta naturen. Som vanligt förmedlar du en känsla som känns igen och berör.

Roligt att du gillade min lykta och jag ser fram emot ditt bidrag i utmaningen. Kramar
Annie

Johanna Stålros sa...

Så fint att tänka på alla de stunderna, de fina som man kan bevara i sitt hjärta fört alltid....du skriver förmedlar detta så fint att det vore som det var min egen sorg du beskriver....tack fina du för att du är så öppenhjärtlig. Kärlek från mig.

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Åh så fint du skriver! Precis så där känner jag också, för min pappa. Skrattar åt saker han sagt, och minns vad han gjorde. Gråter en skvätt och kan känna hans famn om mig, och hans händer som tar i mina...
Kram
Marie

Rosenhäxan sa...

De är de där ljusa minnena och kärleken .... Som får sorgen att ändra karaktär.
Även om tårarna bara kommer kan du le och du vet hur nära ni var ( är) varandra.
Önskar dej en fin helg
ps så fina bilder du har på bloggen
Kram Gittan

Monica, Blogg Betongkrukan sa...

Hej vännen!
Så fint du skriver! Och ja känslan av att förlora någon man tycker om är så svår! Och den släpper aldrig, men som sagt förändras. Jag tänker också mycket på de som inte finns kvar här bland oss. I omångar och vid olika tillfällen.

Speciellt mycket tänker jag på och saknar min pappa som aldrig fick träffa min dotter och hon inte han!

Just nu finns det också mycket tråkigt runt oss genom unga arbetskamrater och vänner och vänners vänner som är aldeles för unga för att få det hemska beskedet att de har någon obotlig sjukdom. Så mina tårar tränger fram ganska ofta just nu för kända och mindre kända..

Hu så deppigt, men skönt att dela!
Nu är det fredag och vi skall njuta av helgen!
Kram Monica

Hanna sa...

Ha en fin fredagskväll.
Kram
Hanna

Nillis sa...

Så fint du skriver och vackra bilder, som alltid. Kramar till dig

Kia sa...

Det är ju tur att man har bra och roliga minnen kvar som gör sig påminda ibland. Min morfar gick bort när jag vänta A och hon fyller 9 imorgon och ibland dyker han upp i mina tankar med hans tokigheter. : )

Ha en toppen kväll!
Kram Kia

Åse sa...

Så fina ord sorg, minnen och glädje . Önskar dig en fin helg

Hajan sa...

Hoppas helgen kan bli lite bra ändå, sorg tager den tid det behövs.
Det är inget man bara vispar bort,
ha det så bra det går.
kram/Hajan