Funderar lite...

Tulpaner syns hos dom flesta nu, så även här.
Känns alltid som att vi går mot ljusare tider när jag börjar se tulpaner.
Jag råkade förstås bryta av två och då klippte jag ner dom ännu mera 
så nu får två stycken vila i en liten skål. Som en extra liten söt bukett .

Vad är det då jag funderar över?
Jo, det här med bloggen och förändringar.
Jag började blogga 2007. Då handlade det bara om inredningen.
Och pyssel. Nu är det ju inte riktigt så idag.
Att bloggandet förändras i takt med livet är inget konstigt.
Bloggen följer ju med livet, den är inte livet, tror ni förstår vad jag menar.

Jag fick ett mail av en tjej. 
Ett fint mail där hon tackade för att jag inspirerade henne. Och sånt värmer. 
Hon skrev också att hon märkt att det blivit en förändring och undrade om
det berodde på något speciellt. Hon frågar för att att hon själv funderar på att 
börja blogga. Och undrar hur det fungerar och vad man ska tänka på.
Jag kan inte svara för alla. Alla gör olika och även syftena är olika.
Precis som drömmarna och målen hos olika människor.
Hur man gör om man ska ha sin blogg i syfte av marknadsföring 
eller för sin verksamhet är inte jag rätt person att svara på.

Så här tänker jag om min blogg.
För mig har bloggandet aldrig handlat om att ha många besökare.
Eller att ha det som arbete. Utan det ska bara vara kul, inspirerande och jag.
Därför har jag också valt att skriva om jobbiga saker, om deppiga dagar
och förluster i livet. För så är just mitt liv. Ibland i alla fall.
Jag strävar efter att trivas i livet, att inte sträva efter att vara perfekt eller ha ett tvång 
att leverera. För då blir det inte kul. Och tvång finns det tillräckligt av ändå.

Jag följer ett gäng bloggar av olika slag och kommenterar där.
Det är ett gäng som följer mig och kommenterar här.
Vilket jag är tacksam för förstås. Antalet kommentarer varierar beroende på vad 
inlägget handlar om. Det är inte heller konstigt. Alla gillar inte kranium eller avklippta
tulpaner, eller deppiga dagar. Det betyder inte att min blogg är dålig just den gången.
Ibland gör jag inlägg fem gånger på en vecka, ibland två.
Det beror på humör, arbete och tid.

Jag har valt att göra det enkelt.
För skojs skull och för att inredningen är ett stort intresse.
Precis som pyssel, foto,böcker,hunden och sömnad (även om jag är urusel på det)
Och eftersom att intressena är en del av mig så är det vad jag väljer att blogga om.

Vad tycker ni?
Hur tänker ni runt bloggandet och hur tänkte ni när ni började blogga?

Kram Hannis

Ps. Anna. S, hoppas att du har en bra helg och att det går bra
med kattvaktandet=)) Kram






28 kommentarer:

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Jag har inte tänkt på att bloggar förändrats, även om man har en inredningsblogg blir det utsvävningar av olika slag tror jag för alla. Och precis som du skriver så följer ju bloggen livet, så är det. För mig är bloggen en hobby, älskar och fotografera och småprata med andra bloggare, blir två flugor i en smäll det.
Kramar
AnnaMaria

Mina drömmars hus sa...

Jag inriktar mig helt och hållet på inredning. delar sällan och aldrig med mig av livet.
Jag tycker din blogg är strålande och sticker ut. Inte som alla andras det gillar jag och besöker dig gärna.
Jag skrev ett inlägg igår med personliga funderingar och ångrade mig nästan, känner mig så ovan med att lägga ut funderingar.
Fortsätt som du gör. Dina bilder är alltid så vackra med så fint ljus.
Ha en skön söndag
Kram
AC

Fröken Grön sa...

Tycker du har en väldigt sund inställning till det här med bloggande, Hannis. Man ska göra det för att det ger en själv någonting, och om folk i sin tur uppskattar det så är det en trevlig bonus.

Anledningen till att jag återkommer till din blogg är kombinationen av fantastiskt foto (som är viktigt för mig) och oerhört välskrivna texter. Dessutom beundrar jag dig för att du vågar vara betydligt mer privat och personlig än vad jag själv är på min blogg.

En riktigt skön söndag önskar jag dig!
/Anna-Karin

VisaLiza sa...

Jag har också tänkt mycket på hur det här med vad man skrivet förändras. Tror det beror lite på vart i livet man befinner sig. När jag började blogga handlade bloggen mest om inredning vilket idag bara är en liten del. Jag tycker så mycket om din kombination av ämnen. Allra mest tycker jag om att du inte backar för att även skriva om det som är svårt. Du har mycket välskrivna texter och din blogg som helhet inspirerar mig. Liza

Meam Die sa...

Så fint du skriver om dina tankar kring ditt bloggande. När jag började blogga var det mest en kul grej ... vilket det fortfarande är :) I början blev det ett litet stressmoment, men då lät jag bli att gå in på ett par dagar så jag hittade balansen igen :) Schemaläggningen är ju också användbar ibland. När det gäller antal kommentarer så håller jag med att alla ämnen man skriver om inte passar alla, men det handalar också om att svara de som skriver. Det är så härligt när man följt något ett tag och den varit aktiv hos en själv... vilken kontakt man kan få *ler*

Hoppas du får en fin söndag.

kram kram Malin

Elvira Spekulerar sa...

Bra tankar kring bloggandet, jag kör lite på samma linje som dig faktiskt. Jag började blogga av nyfikenhet och för att sysselsätta mig med något under den dåvarande arbetslösheten jag var i. Bloggen har blivit en del av mitt liv och vi trivs tillsammans :) .

Kramar Victoria

Fröken Fräken sa...

Min blogg började enbart som ett sätt att dela med mig av mitt pyssel och föroppningsvis få likasinnande att "prata" med eftersom mina vänner ute i det verkliga livet inte är så inrediga/pyssliga av sig. Jag ville vara anonym för att kunna känna mig fri att skriva om vad jag ville utan att beöva tänka på vem som läste.
Pysslet blandas upp med lite reflektioner kring livet, och oftast har man mer behov av att skriva när livet inte känns toppen. Den senaste tiden har jag dock börjat få en del kommentarer om att jag borde vara mer glad och inte sur osv... Det ger jag blanka sjutton i! Jag skriver som jag känner för. Min blogg är ingen feelgoodblogg där allt ska ge sken av att vara perfekt. Så jag tänker att min blogg kanske ändras lite för att jag ändras, men inte för att passa andra. Då blir det ju ett sådant där tvång som man har alldeles nog av i andra sammanang, precis som du skriver!

Prinsessorna på Bellevue sa...

Blev övertalad att börja p g a av att hon tyckte att vi hade ett fint hus och hade gjort en fantastiskt resa. Det fanns inte ens i min värld att jag skulle ha en blogg, vem skulle ens vara intresserad? Nu har det gått ett halvår och har tyckt att det är så himla kul. Experiment, kan man kalla det. Jag kan få för mig att sluta imorgon, bara för att då vill jag göra något annat. Vi får se.

Just nu tycker jag det är himla roligt och jag gör det för att jag tycker att det är roligt och kanske kan det få andra dörrar att öppnas, andra idéer att kläckas. Brukar tänka att allt har en mening och har märkt att det ena brukar leda till det andra och har till slut kommit till ett sammanhang.

Jättekul att du kikade in till mig och väldans trevligt att titta in hos dig!

Kram
Petronella

Hajan sa...

Hur börjar man att blogga, jaa du man har 2 barnbarn som förstår vad
som fattades mig. Av MammamC tös
fick jag hennes gamla data, som var jättefin.Hon hade med sig den till min gubbe vid ett besök hos honom. Glöm inte din data sade jag när de skulle hem,nej Mormor sa hon den är din.Du förstår jag var ju 80 år, det andra barnbarnet som jag är Farmor till sa en dag, jag
tror att Du skall börja blogga.
Det är det bästa jag gjort, jag väntar inte heller 25 st som
kommenterar,jag blir glad om någon
ser och läser. Men dev tycker inte jag skall skriva namn och adresser
på oss, så det försöker jag komma ihåg. Sonen spelar det ingen roll
han är med på facebook så det är ju
redan kört. Jag vill skriva av mig
och det hjälper. Det är ju så himla
intressant vad Du hittat på, jag är
ofta och hälsar på,och Du hos mig.
Än vill jag inte sluta i allafall.
Hajan

Anna S sa...

Hej! Absolut, klart bloggen ändras efter vad man gör i livet, alla ändras ju ju äldre vi blir. Det är bra.
Jag har själv ingen egen blogg men tycker om bloggar som är just kravlösa.Då känns det också mer kravlöst att läsa eller kommentera.

Tack, kattvaktandet gick bara fint.
Nu har jag bara min egen att ta hand om och klappa.

Kramen till dej

Nillis sa...

Bra tankar om bloggandet. Jag tycker också att bloggen kan få följa livet, inte tvärtom. Din blogg är väldigt fin och inspirerande. Kramar

Mamma C sa...

Jag började att blogga 2008, innan hade jag bara varit och läst på en massa inredningsbloggar. Tänkte väl att min skulle vara en sådan oxå när jag började. Men den handlar om allt i mitt liv istället, nästan i allafall ska jag väl tillägga. Bryr mig inte om jag har 2 eller 10 som sagt något hos mig. Jag är glad att jag hittade din blogg här ute på nätet i allafall.
Kram Mamma C

Elna sa...

Det viktigaste med bloggandet är att det är roligt. Sen tycker jag personligen att man ska skriva precis det man har lust med den dagen. Så fortsätt du med det du tycker om *ler*. Ibland tycker jag det är roligare att fotografera än att skriva så då blir det bara en rad.

Kramen

Anki sa...

Jag tror att bloggandet förändras i takt med att vi själva gör det utan att tänka på det, andra märker det nog mer.
Jag började blogga (på inrådan av dottern) för att få nåt annat att tänka på mitt i röran av separation, ångest, stå på egna ben...ja du vet ju! Sen blev det som det blev, hipp som happ å upp å ner:) Rörigt som tusan men det bjuder jag på.
Å minsann, jag har dig att tacka för mycket, tack vare att jag träffade dig har jag kommit en bra bit på väg, du har hjälpt mig genom så mycket...ja även med bloggen förstås:)
Jag är jäkligt dålig på att höra av mig (om jag inte vill ha hjälp:), men ska bättra mig. Tusen tack hjärtat för att du är du!

Hur som helst, älskar din blogg med vackraste bilderna och finurliga tankar:)

Gooa kramen!

Tina sa...

Det är ju så det är, bloggen-livet vice versa. Jag har ju följt dig sedan min start och trivs med det. Jag bloggar vidare så länge jag känner det meningsfullt, kommunikationen med alla fina vänner är nog det jag skulle sakna mest om jag skulle sluta...

puss o kram

Queen of Kammebornia sa...

Visst är det viktigt att hitta sitt sätt att blogga, vi är ju alla olika! Kram!

Anci sa...

Din blogg är underbar !!

Och jag tänker nog att jag bloggar för att det ska vara roligt, men jag känner också ett tvång att vara bättre, duktigare och så. Men...

Kram till dig
Anci

Vit dröm sa...

Och jag gillar din blogg precis som den är, den är verkligen Hannis för mig :)
När jag började blogga var det mycket inredning i huvudet på mig, men allt eftersom så har den nu blivit en salig blandning med inslag av recept då matlagning är en stor del och intresse i mitt liv. Så jag tror som dig att bloggen ändrar sig i takt med att man själv faktiskt ändrar sig.
En superskön söndagskväll till dig fina du!
Kram Anna

Åse sa...

Kloka tankar om bloggandet, jag är inne på mitt åttonde år i blogg världen , från början handlade bloggen om valp och hundträning efterhand har den förändrats, det är det som är lite av tjusningen, vi förändras och så gör även bloggen . Kram

Kia sa...

Jag är av samma tycke, man ska blogga för och om det man känner för och inte känna nån press att leverera. Alla kan ju inte alltid gilla det man skriver, alla tycker inte lika, vilket är himla tur!!
Jag börja blogga då vi byggde om huset så våra nära kunde följa resan utan att vara mitt uppe i det hela. Sen har det bara fortsatt och jag skriver rätt blandat, det som ligger i tiden just då.

Ha en toppen söndag!
Kram Kia

Ewa`s Galleri sa...

Gillar din blogg ,med lite olika nyanser på inläggen
Själv började jag med min blogg för att lägga ut mina tavlor ,men den har blivit en blogg om pyssel och inredning
Jag gillar att fota och att visa mina bilder
Ha en skön kväll

Bara Sara sa...

Jag tycker mycket om din blogg, dels för alla dina foton men också för att du skriver väldigt personligt utan att bli helt privat. Du är inte ytlig utan delar med dig av det grunnar på, det som tynger dig..

Jag bytte www för ett tag sen, skriver nu mer allmänt om allt och det däremellan. Var mycket mer privat i min förra blogg, fast tror jag är mer personlig nu om du fattar vad jag menar. Klart att det blir en del om barnen men mycket mindre än när jag började, jag började att blogga bara för att ha som dagbok till mig själv och mor- farföräldrar. Men barnen är en stor del men jag har annat som också betyder mycket. Och så gillar jag att fota, gillar inte att mobilblogga utan vill ha ”riktiga” foton. Så tänker jag, som idag har ett inlägg om skridskoåkande kids och min egen löptur (väldigt lite inredning hos mig..) Kram Sara

Maria sa...

Renovering, inredning, fotografi... hade gärna jobbat med detta men får utlopp för det vi bloggen istället. Älskar när folk kommenterar, så skoj att höra vad de som tittar in tycker.

Stora kramar!!

Huset nummer tio sa...

Du vet att jag gillar din blogg;)

Hm min blogg var och är fortfarande var jag tänkt att den skulle vara. Visst marknadsför jag mig själv och C.b.A i min personliga blogg då och då men samtidigt bjuder jag på tips och D.I.Y så jag tror inte att min "reklam" stör. Jag skriver för mig men jag skriver även i ett syfte att upplysa och inspirera till återbruk och att tänka efter lite före innan man handlar.

Mycket tänkvärt inlägg
Tack;)

Önskar dig en härlig start på veckan.
Kram
Annie

Hanna sa...

När jag tittar i arkivet i min blogg så ser jag att bloggen har förändrats väldigt mycket, precis som jag själv. Jag är inte samma person nu som då. När jag började blogga ville jag göra det för att prova på nåt nytt. Jag ville ha många läsare och fick panik om jag inte uppdaterat på en dag. Nu skriver jag för att komma ihåg, för att inspirera den trogna skara jag har och jag får inte längre panik om bloggen inte uppdateras en dag. Däremot vill jag fortfarande ha många besökare. Det är mycket roligare att blogga när det är mycket trafik.

Nilla Nyfiken sa...

Jag gillar att kika in hos dig, vackra bilder och fina texter - vad det än handlar om. :-)

Har inte tänkt på hur man förändras i bloggandet, men det gör man ju säkerligen. För bloggen speglar ju vem man är JUST NU. Och det är det som är roligt tycker jag!

Kram på dig!
Pernilla

le petit jardin sa...

Först måste jag bara säga att din blogg är så skön att följa då den varierar, inspirerar och bara är så vanlig....inga krusiduller.

Själv började jag blogga 2011 när jag köpte min koloni, för trädgård, inredning, projekt, loppisfynd, resor...upplevelser. För att dela med mig, för att få lov att skriva och för att det var så kul.

Många gånger har jag tvivlat, vem läser? är jag intressant? varför? men det är ju bara kul, och när kommentarerna kommer så blir man ju så själaglad, det värmer! Det är inte att slå rekord i något, för då hade de blivit bra trist.

kram kajsa

neveverde sa...

i don't undestand a word but love your pics
and that's enough to become your follower
ciao from the alps