Jag älskar....

Jag älskar livet!! 
Det är inte alla dagar jag tycker om det, 
det är inte ens alla dagar jag är tacksam över att jag har livet eller över det liv jag lever.
Ibland så känns det jävligt orättvist, ohanterligt, tråkigt, mörkt eller bara alldeles vanligt.
Men oftast så älskar jag det så mycket att jag kan hoppa rakt ut eller rakt upp!

Jag älskar att jag har rätten till det fria ordet.
Att jag kan säga vad jag tycker utan att få en kula i pannan eller bli utsatt för tortyr.
Att jag är en fri människa !

Jag älskar att jag kan välja vilka människor jag vill ha i mitt liv och på vilket sätt, 
dom ska vara där,vad jag vill lägga min energi på och vad jag vill hämta kraft i.

Jag älskar att jag en gång slog i botten, ordentligt. Riktigt ordentligt.
Och att jag reste mig igen!
Att jag skrapade upp sår i min själ och trodde att jag aldrig mera skulle kunna andas.
Men jag fortsatte att andas och på köpet så blev jag ganska nöjd med mig,som jag är.
Och mitt i det, när det var som svartast så klev dom fram och blev min skyddsmur.
Dom jag älskar mest av allt:
Min familj, dom som jag alltid kommer att älska och som jag älskar utan villkor.

Kram Hannis

Ps. Men gaaaaa! Nu är utmaningen slut...Och jag kommer att sakna den!
Som 17 alltså!



29 kommentarer:

Svart, vitt & rött sa...

Jättefint skrivet! Vad synd att utmaningen är slut... det är alltid intressant att läsa det du skriver. Fast... du fortsätter ju blogga, så jag kikar in och ser vad du har att säga även utan utmaningar så klart :-) Ha en bra dag!

Anki sa...

Jag älskar hur du skriver och tänker...å känner igen mig!

Hur går det med "puffandet", måste vara skithårt? Jag skulle aldrig klara det...hispig vet du *ler*
Förresten, sängen...intresserad?

Sköt om dig vännen!
KRAM!

Anki sa...

Vännen, du har väl inte plats??...Vet inte,ge mig ett bud...du kan väl maila?!

Kram!

Johanna sa...

Torkar en liten tår... Du skriver så bra! och så sant:)

Ja du, jag höll på att smälla av jag med!! Löss liksom, fy fy fy! Men man blir av med dem ganska smärtfritt, bara lite bökigt;)

Ha en fin dag fina,

Kram Johanna

Camilla/ Rufft och Sött sa...

Känner igen mig i det du skriver, och trots alla motgångar så älskar jag verkligen livet och är så tacksam för det jag har!
Ha en fortsatt alldeles underbar måndag!
Kram Camilla

Victoria - Elvira Spekulerar sa...

Vad fint du skriver. Jag kommer också att sakna utmaningen, det är tur att man kan följa varandra ändå.

Kram Victoria

Queen of Kammebornia sa...

Vad fint det är att kunna älska! Alla kan inte det. Kram!

Anki sa...

Hey, jag har mailat dig!

Vit dröm sa...

Underdunderfina Hannis! Det är så kul att få läsa dina Jag berättelser!!
Kram på dig!!!

MammaElva sa...

Vilket härligt inlägg! Och visst ska man älska att man är stark och vara stolt över att man klarat av livet då det varit ordentligt motigt.
Åh, du verkar vara en sån härlig och skön person!

Visst är det sorgligt att det är över? Du får väl dra igång en egen kul utmaning!!

Kram på dig!

Ewa`s Galleri sa...

Du är så duktig på att förvandla ord till meningar som man verkligen vill läsa
Vilken fin schäslong,hoppas vi får se när det är färdigt
Idag har min ryamatta kommit ut på blocket ,får se om jag får napp,annars blir det källaren ett tag
Ha en skön kväll

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Du skriver förbaskat bra, du skulle satsa på skrivande i någon form som jobb ju. Synd att utmaningen är slut, det tycker jag också.
Kramar
AnnaMaria

Fru Vallmo sa...

WOW, så fint skriven, jag kommer också saknar utmaningen.
Kram

Bara Sara sa...

Oj va du skriver fint och rörande - din blogg har hunnit bli lite av en favorit!

maria syr och så vidare sa...

Tänkvärda och vackra ord! Tack för en fin tankeställare!

C sa...

Så sant! Och det bästa är att trots alla motgångar så kan man vända det till något positivt i slutändan (om man vill). Det är inte hur man har det, utan hur man tar det :)

C sa...

Så sant! Och det bästa är att trots alla motgångar så kan man vända det till något positivt i slutändan (om man vill). Det är inte hur man har det, utan hur man tar det :)

Nyanser av vitt sa...

Vilken otroligt vacker text Hannis.
Kram Agneta

Min plats i solen sa...

Jag tycker så mycket om att kika in här hos dig Hannis. Du berör på djupet med dina ord. Får min själ att sjunga.

Och jag känner igen mig i att känna en tacksamhet över att ha varit nere på botten och fått stå öga mot öga med sig själv. Både de vackra och de fula sidorna. Lära känna sig själv på nytt och inse att styrkan att ta sig upp igen finns inom mig och omkring mig, med hjälp av de som älskar mig villkorslöst. En erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan. Det har lärt mig så mycket om mig själv och bidragit till den jag är idag.

Tack för att du skriver så att min själ sjunger Hannis.♥

Stor kram till dig

Tina sa...

Att älska är en konst, den är inte alltid så lätt...så fint du skriver!

Kram på dig

Huset nummer tio sa...

Du Underbara ljuvliga människa, du skriver och berör, sitter här med tårar trillande ner för kinden av dina vackra ord.

Kommer också sakna utmaningen som 17;)

Ta hand om dig
Kram
Annie

Team Åsgård sa...

Du skriver så bra!
Den där botten kan vara en välsignelse att ha varit i närkamp med.
Ha en fin höstdag!

Nillis sa...

Vad fint skrivet! Tänkvärda ord med. :-) Du får gå en skrivkurs? Utveckla ditt fina ordflöde,till en härlig roman. Kramis

VisaLiza sa...

Klokt och insiktsfullt som vanligt. /Liza

Änglarnas hus sa...

att vara på botten och resa sig och ta med all den erfarenhet som det innebär är en stor kraft..och tröstande för dem som ärdär på botten nu..det finns ljusning..såå bra skrivet Hannis!!

Jag saknar också utmaningen,redan..ett helt annat djup i den annars så ytliga bloggvärd!

Kram Sanne

cathrine ab imo pectore sa...

Så underbart du skriver!!!! Så rätt! Tack för alla dina fina ord i alla sex utmaningsmåndagarna!
Ha en fortsatt fin vecka!

Mamma C sa...

Så jättefint och berörande du skriver.
Kram Mamma C

Kia sa...

Bra! : )

Min kompis tyckte jag hade botox i läpparna. Mm bara på ena sidan då. : ) Nä, det skulle aldrig hända och det behövs inte heller, bara äta lite medicin så fixar det sig.

Ha en toppen dag!
Kram Kia

Hus Inspiration Inredning sa...

Jag älskar också livet, även dess motgångar för de stärks jag av.

Synd att utmaningen är slut du skriver så bra!!