Jag brukar säga att jag inte påverkas speciellt mycket av trender...
Men här kommer ett bevis på att det inte är sant! Jag har tydligen sagt till en vän att det sista
jag skulle ha hemma är horn. Anledningen till det är att jag minns min farfars uppstoppade
trofeér som med stela ögon stirrade på mig som liten, dessutom var dom skabbiga och hårda.
Jag tyckte det var hemskt att se och såg Bambi framför mig hela tiden.
Samma vän pratade jag med i telefonen när jag packade upp hornen jag vunnit på Tradera.
Det var ju dumt, att göra dom två sakerna samtidigt för hon påminde mig glatt om vad jag sagt
och härmade till och med min ton jag använt, kanske lite mer dramatiskt än jag men ändå...
Så okej, jag erkänner. Jag har i smyg suktat efter horn när jag sett dom hos andra.
Men nu har jag egna och ett ligger som det är på köksbordet, bara för att jag vill det så.

Det passar till det matta svarta bordet om jag får säga så=))
Hoppas att ni alla har det bra / Kram Hannis
Ps. Anna.S, Ewa och ni andra som kikar in men inte har bloggar.
Tack för era spår, så kul att läsa era hälsningar också. Kram!









.jpg)
.jpg)
