Börjar vakna till

Nu så, börjar jag vakna till.
Efter narkos och pillerdvala är jag nu uppe lite längre.
Efter att ha blivit vårdad av två systrar så kan jag inget annat än att vara glad.
Jag har fått blommor och ett hav av sms med massor av pepp.
Choklad och sockerdricka, tidningar och pysselsaker.
Att vakna av smärtor och ha en syster bredvid sig gör att det blir lite lättare. 
Men nu, börjar jag som sagt vakna till liv.

Operationen gav inte det resultat som jag trodde.
Det gör ingenting.
Eller det är klart att det känns lite där inne i själen.
Men jag fokuserar på det viktiga.
Livet.
Och det har jag gott om.
Så bjöd jag sjuksystrarna på uppvaket på lite skratt.
När jag försökte smita, omtöcknad och yr.
Och röt:
-Lägg av nu mamma, åt den ena tålmodiga sjuksyrran som tryckte ner mig i sängen.
Det är bra att skratta och bjuda på skratt.
 Jag och min ena syster pratar om den grå färgen på kryckorna.
Den skulle vara fin på en vägg.
Det gäller att fokusera på det viktiga som sagt, hehe




Solen skiner.
Pälsbollen har kommit hem.
Han är min skugga just nu.
Väntar tålmodigt medans jag hoppar fram här hemma.
Jag har tagit en första stapplande promenad ute med hjälp av krycka.
Idag ska jag försöka sitta uppe lite mera.
Kanske måla lite påskägg, skrika åt dom politiska diskussionerna på P1.
Eller humma när jag tycker att det är bra.

Jag kommer att bli tvungen att göra om lite i mitt liv.
Bli lite mjukare mot kroppen, lyssna mera inåt och säga mera nej.
Det kommer att bli bra.
För jag har livet, ett väldigt bra liv.
Och jag brukar inte tänka det här kommer att hindra mig.
Jag tänker att jag hittar alltid nya saker att tycka om.
Nya saker att göra.
Så nu släpper vi sjukdomar och skit.
Nu ska jag måla påskägg!

Kram till er//Hannis






Utsikt

Temat på fotoutmaningen är Utsikt.

En gång i veckan smyger jag förbi ett gammalt hus nere vid Fyrisån.
Som barn ville jag bo där.
Husen är sneda, slitna och har en innergård.
En stor port leder in till ett ställe som inte är för allmänheten.
 På innergården finns det här lilla huset.
Det var där jag ville bo.




En oas mitt i stan.
Och en gång i veckan så smyger jag som sagt förbi där.
Och kikar in varje gång.
Snart kommer väl någon att undra vad jag gör där...
För att se flera bidrag så klickar ni här och här

Nu blir det kanske tyst här någon dag.
Imorgon är det dags att skrivas in och sen opereras.
Just idag känner jag bara lättnad.
Ena systern kommer hit idag för att vara med mig imorgon.
Den andra systern kommer hit för att sova kvar efter.
Jag har mat hemma och vänner som står stand by.
Det går ingen nöd på mig.

Ses snart igen/Kram Hannis

Mjukt

Fotoutmaningen hos Tatjanis är idag mjukt.
Och det är ju ett av mina favoritord.
Och favoritkänslor framför allt.

Här hemma råder mjukhet just nu.
Bland trassliga lakan, filtar och kuddar.


Det luktar ingefära när jag kommer in från promenaden.
Te-muggarna står stapplade lite här och där.
Jag tänker att jag fixar det sen. Faller tillbaka i sängen en stund.
Virar in mig i det mjuka och varma.

Lyssnar på P1.
Som handlar om böckernas värld.
Så säger hon plötsligt:
-I mjukhet blir man hel.
Så är det, mjukt helar.

För att kolla på flera bidrag så klickar ni här

Kram Hannis

Ps. Anna.S, smart med det som grytunderlägg!
Vad ska du roa dig med i helgen?
Kramen


Kakelplatta för ljusen

Det regnar igen.
Och i det där mysiga morgonljuset så tänder jag ljus.
Som står på en kakelplatta från ena syrran.
Tycker den är fin.

Idag blir jag hemma.
Och tar hand om en helt vanlig förkylning som inte är något att gnälla över.
Men som kommer väldigt olägligt med tanke 
på att jag ska opereras om tre dagar...

Så jag dricker ingefära-te, massor av vatten och c-vitamin.
Och bäddar ner mig igen.
Typ så blir det en regnig fredag.

Kram till er/Hannis

Det växer lite

Det är många som går och väntar nu.
På att få börja i trädgård, på balkongen eller på kolonilotter.
Planera, plantera och få skitiga händer.
Själv spankulerar jag omkring och tittar på sticklingarna.
På citronen som börjat skjuta skott, oliven som börjat växa igen. 

Och undrar om jag kommer att få den där odlingslotten.
Eller om jag ska satsa på att låta balkongen bli den där oasen i år.
Oavsett så tycker jag om den där växtkraften.
Att gå förbi Dr Westerlund och dra handen över den.
Och sen lukta, den där doften som är förknippad med gammelmormor.

Nyper ett skott på citronen.
Tänker på solvarma tomater och mozzarella.
Och precis då släpper regnet sitt tag och solen tittar fram en stund.
Den här tiden är så fin.
Med regn, sen snö och lite mera regn.
Och solen som vinner.
Naturen kommer att explodera inom ett par dagar.
Växtkraft när den är som vackrast.
Det är vardagskärlek i det också.

Det är många som undrat om färgen.
Färgen som jag provat heter Vintage paint och märket är Jeanne dárc living.
Jag har provat förut att måla direkt på tyger men då med vattenbaserad
lackfärg. Det blir bra men inte lika bra som den här. Den här är mera 
kalkig och mjuk. Den bör för hållbarhetens skull efterbehandlas med vax.
Framför allt på bord tänker jag.
Men toppenfärg just för att den inte luktar, man rengör med vatten.
Och framför allt är den dryg och matt,

Kram och fin torsdag//Hannis

Ps. Anna.S Det är det där med nyanser som jag tycker om.
Stolen sticker ut lite i allt det vita och svarta=))
Hoppas att allt är bra med dig!
Kramen